Gutamålet - ett eget språk

Är det något som avslöjar en gotlännings ursprung så är det väl dialekten. Vi är många som fått heta "Gotland" eller "Guten" när vi arbetat, gjort lumpen eller studerat på fastlandet (övriga Sverige). Skulle du hamna på ett gotländskt kalas så gratulerar man med ett fyrfaldigt håij, håij, håij, hurraaaaa. Sen sjunger alla "Summan kummar" och "Vardäsväisu" och det bara på gutamål, gutarnas eget språk.

Gutamålet kommer från forngutniskan som finns dokumenterad i både Gutalagen och Gutasagan, de blev nedskrivna omkring år 1350. Forngutniskan påminde om fornsvenska men behöll alla sina diftonger som även isländska och norska har kvar än idag. Gutamålet har sedan färgats av Hansatiden och dansktiden med många låneord.

För en fastlänning är det nog alla diftonger som märks mest i gutamålet. Försök att uttala Äugläaugo, stain eller raisu (uggleögon, sten eller resan) utan att vricka tungan. Man talar lite olika gutamål runt om på Gotland idag. I Visby pratas en modifierad gotländska med gutamålets språkmelodi men med ändelser och diftonger nästan som i rikssvenskan. Fårö i norr har ett eget fårömål som ännu några kan prata. På sydöstra Gotland i Lau och När och socknarna runt omkring talas det ett gutamål som har kvar mycket av forngutniskan, det kallas laumål. Det är öns isolerade läge som gjort att gutamålet ännu lever kvar. Men med dagens allt snabbare kommunikationssätt och rörligare arbetsmarknad är det nog idag som de sista generationerna finns som behärskar och talar det gamla gutamålet. Dialekten däremot får vi hoppas att alla behåller eller att nyinflyttade lär sig för den hör hemma här.

Mer om Gutamål finns att läsa på bibliotek eller på internet.

Artikeln tillhandahållen av Gotlands Turistförening