Under stenåldern paddlade man till Gotland. Den säkraste leden gick från Ölands norra udde via Karlsöarna in mot Ekstakusten. Längs denna sträcka kom varor, nyheter och influenser från Sydsverige och kontinenten. De mäktigaste stenålders lämningarna har återfunnits vid Ajvide i Eksta, rakt innanför Lilla Karlsö. Härifrån spred sig bosättningarna runt ön - de har legat som ett pärlband runt Gotlands kuster.
Under bronsålderns senare del (omkring femhundra år före Kristus) hade nya fartygstyper konstruerats, båtar som gjorde det möjligt att säkrare färdas över öppet hav. Nu utforskade gotlänningarna kusterna på Östersjöns östra sida, det finns gotländska bronsåldersgravar i form av skeppsättningar i Lettland och på Ösel utanför Tallinn i norra Estland finns en gotländsk grav från denna tid. Gotlänningarnas östliga kontakter utvidgades i slutet av järnåldern, omkring 650 efter Kristus, när grupper av gotlänningar flyttade över till landområden i nuvarande Polen, Litauen och Lettland. På Gotland utvecklades en speciell kultur, med starka influenser från dessa områden. Smycken och annan utrustning fick ett nytt formspråk som lätt kan särskiljas från motsvarigheterna på andra platser.
Under vikingatiden (ca 750 - 1050) drog gotlänningarna ännu längre i österled längs de ryska flodsystemen till Kalifatet, Kaspiska havet och det Bysantinska området vid Svarta havet. Resorna gav enorma vinster, vilket framgår av de många silverskatter som hittats på ön.
Gotland är världens rikaste område när det gäller skattfynd med bearbetat silver! Under den senare vikingatiden var ön en av de rikaste regionerna i norra Europa. Strax före det förra millennieskiftet - när år 999 gick över i tusentalet, hade dessa långa resor upphört. Skälen var dels ändrade inre förhållanden i Kalifatet, dels att Medelhavsområdets handelskontakter med Västeuropa fann nya vägar. Ett annat skäl hittar vi i området kring vikingarnas "Holmgård", dvs nuvarande Novgorod.
Här jagades den arktiska ekorren under vinterhalvåret. Skinnen blev en lyxvara som såldes till kungar och adelsmän i Västeuropa under namnet "gråverk". En annan mycket efterfrågad vara var bivax, som utvanns i de östra baltiska områdena och i västra Ryssland. Bivaxet nyttjades till vaxljus av katolska kyrkan som nu var den förhärskande religionen i så gott som hela Västeuropa. Dessa båda varor - gråverk och bivax - blev grunden i Gotlands ekonomi under hundratals år. Västvärlden betalade enorma belopp för de eftertraktade varorna, och det var gotlänningarna, som tillsammans med danska köpmän, byggde upp denna handelsled mellan Ryssland och Västeuropa. Handeln krävde säkra transporter, säker förvaring och en fast organisation.
I Novgorod fick gotlänningarna ett eget område nere vid floden - en handelsstation som kallades "Gutagård" och som bevakades av ett stentorn, en kastal. Under medeltid var Gotland ett utpräglat bondeland, liksom övriga Sverige. Men en stor skillnad mellan Gotland och fastlandet var att på ön hade bönderna en stark organisation med ett högsta styrande ting och en tradition som gav rika möjligheter till biinkomster genom utlandshandel. Kastaler runt öns kuster, vid kyrkor och på privata gårdar skulle skydda folk, omgivning och framför allt varor. Rikedomarna från handeln avsatte mäktiga spår i form av praktfulla stenhus både i Visby och på landsbygden och inte minst i över hundra påkostade kyrkor.
Öns förmånliga skatter bidrog till det ökande välståndet. När sveakonungarna tog ett allt fastare grepp om Sverige under 1000-talet, gällde detta även Gotland, men på mycket fördelaktiga villkor. Man blev skattskyldig till den svenske kungen, men skatten blev jämförelsevis låg. Och den förblev låg - omkring år 1300 betalade en gotländsk bonde endast en femtedel av vad en fastlandsbonde fick betala. Det finns inga kända kungliga egendomar på ön förrän i slutet av 1300-talet. Det var inte lätt att ta ett fast grepp om Gotland.
De goda tiderna med handel mellan Novgorod och övriga Europa bröts under 1200-talet, då tyska köpmän i allt större utsträckning sökte sig till den ryska marknaden. Under 1200-talets senare del blir gotlänningarna utkonkurrerade av tyska köpmän i en stark sammanslutning som gick under namnet Hanseförbundet. På Gotland styrdes all handel till Visby, som blev en stad dominerad av Hansan. Motsättningarna mellan Visby och den gotländska landsbygden växte och kulminerade i ett inbördeskrig år 1288. Kriget vanns av Visby och böndernas möjligheter till extrainkomster minskade ytterligare.
Men även Visby skulle drabbas av nedgång. Stadens ledande roll inom Östersjöhandeln togs över av andra städer och Hansans fartyg seglade ön förbi. Andra olyckor stod på lur - den stora pesten "Digerdöden" drabbade Gotland år 1350, och 1361 intogs ön av den danske kungen Valdemar Atterdag efter ett förödande krig mot gotlänningarna.
I början av 1400-talet blev ön indragen i oroligheter i samband med den Nordiska Unionens bildande. Den tidigare så förmånliga skatten höjdes tiofaldigt och ekonomin fortsatte neråt. Gotlänningarna fick nu känna på sitt isolerade läge mitt ute i havet. Men det fanns vissa grupper av sjövant folk som insåg det fördelaktiga i isoleringen. Det var pirater som från 1300-talets senare år och fram till 1525 mer eller mindre oavbrutet behärskade ön. Under de långa sjörövarperioderna hade gotlänningarna mycket små möjligheter att driva egen handel.
När Brömsebrofreden slöts 1645 återlämnades Gotland till Sverige, ett Sverige som kraftigt expanderat sitt territorium sedan medeltiden. Gotland låg inte längre perifert långt utanför svenska kusten, utan mitt i ett rike som förutom svenska fastlandet sträckte sig från Finland i nordost till nuvarande Tyskland i söder. Sveriges styrande ville nu utveckla Gotland, militärt, administrativt och handelsmässigt.
De stolta planerna till trots gick utvecklingen trögt. Det skulle dröja till 1700-talets andra hälft, innan handeln fick fart och välståndet på allvar återvände till Gotland. Nu såldes timmer, tjära, sten och kalk till hamnar runt Östersjöns kuster och nu revs ruiner från 1200-talets högkonjunktur för att lämna byggnadssten till pampiga stenhus på landsbygdens gårdar och i Visby. De goda fredsåren fortsatte, med ett kort undantag år 1808, då en rysk flotta ankrade upp utanför Östergarnslandet och ryska soldater intog ön. Invasionen varade i drygt tre veckor innan amiral Bodisco kapitulerade villkorslöst och gav sig iväg från ön. Vardagslivet normaliserades.
Kring sekelskiftet 1900 hade industrialiseringen nått Gotland. Nya kommunikationer utvecklades - Gotland fick fasta färjeförbindelser efter tidtabell och ön knöts närmare fastlandet. Samtidigt hade effekterna av tidigare besök av konstnärer, poeter och författare börjat ge frukt. Dessa grupper hade vallfärdat till "sagoön" under romantikens tidevarv i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. I böcker och tavlor hade man spridit bilden av den märkliga naturen, den klara luften och det rena hälsobringande vattnet, av de romantiska ruinerna och den spännande historien. Gotland och Visby blev ett av Sveriges första stora mål för bad- och kulturturism.
Viktiga årtal i Gotlands historia
- 1000-talet
Gotländska farmannabönder bedriver omfattande handel med folken kring Östersjön. Gotland ansluts till Svea rike. Kristendomen införs. - 1120 (ca)
Bulverket - en sjöfästning mitt ute i Tingstäde träsk uppförs. - 1161
Hertig Henrik Lejonet av Sachsen/Bayern bekräftar och utvidgar ett gällande handelsavtal med Gotland. Öns handel koncentreras alltmer till Visby. - 1164
Cistercienserklostret i Roma grundas. - 1225
Tyskarnas köpmannakyrka S:ta Maria invigs. - 1260-tal
Visby stadsmur börjar byggas. - 1288
Inbördeskrig mellan landsbygdens bönder och Visbys borgare. - 1313
Svenske kungen Birger Magnusson försöker med våld utverka högre skatt av gotlänningarna. - 1350
"Digerdöden" drabbar Gotland. - 1361
Kung Valdemar Atterdag av Danmark erövrar Gotland. - 1394
Gotland intas av sjörövare - de mecklenburgska s k "vitaliebröderna". - 1398
Tyska Ordern intar Gotland och påbörjar byggandet av slottet Visborg. - 1408
Tyska Orden överlämnar Gotland till unionsdrottning Margareta och hennes medregent Erik av Pommern. - 1436
Den avsatte kungen Erik av Pommern slår sig som landsflyktig ner på Gotland, bedriver sjöröveri. - 1525
En Lübsk flotta intar Visby och driver bort den siste sjörövaren, Sören norby. - 1572
Gotland blir eget stift och S:ta Mariakyrkan blir Domkyrka. - 1645
Freden i Brömsebro. Gotland blir svenskt efter 284 år av utländskt styre. - 1676
Danskarna intar ön och inför åter dansk lag och rättsordning. - 1679
I en fredsuppgörelse tvingas Danmark återlämna Gotland till Sverige. Danskarna spränger Visborgs slott. - 1715-1720
Ryska örlogsfartyg gör strandhugg på östra Gotland vid fyra tillfällen. - 1805
Visby ringmur och ruiner fridlyses. - 1808
Rysk örlogsflotta under ledning av amiral Bodisco ockuperar Gotland under tre vårveckor. - 1828
M G Anckarswärds litografisamling "Sveriges Märkwärdigste ruiner" med många visbymotiv publiceras. - 1857
En badinrättning står färdig i Visby; staden blir badort och får badgäster. - 1865
Ångbåtsbolaget Gotland bildas. - 1896
Gotlands Turistförening bildas.
Artikeln tillhandahållen av Gotlands Turistförening
Laddar RSS-feed...
