Kyrkornas ö

I Visby finns en medeltida kyrkoruin i snart sagt varje kvarter. På landsbygden är det tätt mellan de stolta spirorna. Varför finns det så många kyrkor på Gotland och hur såg det kyrkliga livet ut under medeltiden?

Från blot till dop
Enligt Gutasagan kom kristendomen till Gotland genom den norske helgonkungen Olov. Han var på flykt och ankrade i Akergarn (Akergarn = S:t Olofsholm i Hellvi). En man vid namn Ormika tog emot den nya läran av Olov och byggde där ett bönehus. På den tiden var gutarna ett berest folk. Köpmän från Gotland såg kristna seder på sina resor. När Olov kom till Gotland fanns säkert redan en hel del anhängare till den nya tron. I kamp med de gamla gudarna vann så den kristne guden människors hjärtan under 1000-talet.

Storslagen storhetstid
De första kyrkorna som byggdes var förmodligen gårdskyrkor, uppförda av förmögna familjer. De var ganska enkla träbyggnader uppförda på gamla kultplatser. Under 1100-talet, då kristendomen fått en fastare organisation och knutits till Linköpingsstiftet började man bygga större kyrkor i sten. Kyrkobyggnadsperioden sammanföll med Gotlands storhetstid.

Himmelska höjder
Praktfull och skimrande tedde sig kyrkans inre, triumfkrucifix, sidoaltaren, högaltare, väggmålningar, glasmålningar och skulpturer. Med kyrkorna uppstod också en ny lokal enhet - socknen. Det vill säga de som sökte sig till samma kyrka.

Vardagstro
Också vardagen fylldes med andakt. På många gårdar restes gårdskors och vid särskilda tillfällen vandrade man kring kyrka och marker i högtidliga tåg med ett processionskors i täten. Biskopen som residerade i Linköping kom i bästa fall en gång vart tredje år till
Gotland för att inviga kyrkor, konfirmera, visitera och viga präster.

Fattigmunkar och ståtliga kloster
I det medeltida livet ingick också klostren. Cisterciencer - munkar uppförde en mäktig klosteranläggning i Roma socken som fick namnet Gutnalia. I Visby fanns ett cisteriencerkloster för nunnor, Mons solis eller Solberga. I staden fanns också franciskaner i S:ta Katarina och dominikaner i S:t Nikolai.

Pulserande kyrkoliv
På gatorna i Visby trängdes utländska köpmän med skeppare och sjömän, munkar och nunnor med riddare och rådsmän, präster och bönder med hantverkare och tiggare.
Kyrkorna låg tätt i staden. Utanför muren fanns S:t Görans hospital och kyrka. Innanför muren låg Helge Ands kyrkan. Klosterkyrkorna S:t Nikolai och S:ta Katarina reste sig imponerande över hustaken. S:t Drotten, S:t Olov, S:t Per, S:t Hans, S:t Klemens och S:t Lars var församlingskyrkor. Därutöver fanns ett flertal faktorikyrkor tillhörande utländska köpmannaförbund. En av dessa var S:ta Maria, Visbytyskarnas kyrka som sedermera övergick till att bli församlingskyrka och ännu senare domkyrka.

På tusenårig grund
Med omisskännlig medeltida aura reser de sina torn mot himlen, de gotländska helgedomarna. Varje århundrade har lämnat sina spår i måleri, altaruppsatser, predikstolar, bänkpartier och orglar. Trots att gudstjänsten genomgått många förändringar under århundradens lopp är den i grunden märkvärdigt lik den medeltida, den som firades här för snart tusen år sedan.

Kyrkorna idag
I varje kyrka på Gotland firas fortfarande gudstjänst. Kombinationen av historia och nutid lämnar knappast någon oberörd. Spänningen mellan olika tidsepokers konst och arkitektur känns i luften. När man går in i någon av de gotländska kyrkorna träder man in i ett levande gudstjänstrum församlingens centrum.

Artikeln tillhandahållen av Gotlands Turistförening